Nyförvärv: IWC 3536

Jag tänkte bara lite kort presentera mitt senaste klockförvärv, en IWC Aquatimer ref. 3536 i titan. Modellen tillverkades mellan åren 1998 och 2005 och anses redan vara en modern klassiker bland IWC:s anhängare. Klockans tjusning enligt mig är kombinationen av en enkel stilren design och en robust funktionell konstruktion. Jag valde titanmodellen eftersom denna till skillnad från sitt syskon i stål har en helt matt finish. Blankpolerade ytor har inte på en sådan här klocka att göra. Den låga vikten gör tillsammans med en underbar länk att klockan sin storlek till trots är mycket skön att bära. Är det något som jag inte gillar så är det möjligtvis avsaknaden av kronskydd.

Här kommer lite bilder, enjoy.

Gold digger/Diamonds from Sierra Leone

Säg hej till Kanye West.

En ful fisk

Det är visserligen bara januari men redan nu kan Tidsfördriv presentera en stark kandidat till årets fulaste klocka. Dra ner persiennerna, göm farmor och lägg ungarna för här kommer...

American gun psyko forum

Finns det något vackrare än en välkomponerad klock/kpist-bild?

Hur seriöst är John Mayers intresse för Rolex?

Mycket seriöst.

Om Paulo Robertos Submariner

Att Paulo Roberto bär en Rolex Submariner har varit känt länge. Den har figurerat både på flera bilder – nyligen på Cafés omslag – och setts runt hans (högra!) handled i diverse teveprogram. Med ett undantag.

När Paulo Roberto gör sin största teveproduktion hittills i form av Robinson Karibien lyser klockan tyvärr med sin frånvaro. Vad beror det på? Är Paulo rädd om sin 16610? Har han förbjudits att bära den av produktionsbolaget?

Själv har jag svårt att tänka mig en bättre klocka i det fuktiga Västindieninklimatet än just en Sub. Ändå, vecka efter vecka med Paulo, men ingen klocka.

Men så i lördags, nio avsnitt in i säsongen, hände det plötsligt! Paulo bar för första gången sin klocka. Äntligen, säger vi på Tidsfördriv och hoppas på en ny trend där klockan kommer bäras allt mer frekvent. Imorgon sänds nästa avsnitt. Kommer klockan vara på då?

Dagens bild

Adieu: Tudor ref 7966

Efter några månader runt handleden – men tyvärr mest i klocklådan – var det idag dags för min lilla Tudor ref 7966 att flytta vidare.

Sista dagen tillbringade vi tillsammans och då såg det ut så här.

Kärleksgåva

Ringar i all ära, men visst är detta också en charmig idé?

Tidskapsel

Då och då stöter man på klockannonser där ett gammalt objekt säljs till nyskick. En klocka som köptes någon gång för länge sedan men som av någon anledning blivit liggande. Kreativa annonsörer beskriver ibland objektet som varande i time capsule condition – som om klockan har legat i en tidskapsel.

En läsare skickade in ett gäng bilder på en 25 år gammal Rolex som nära nog verkar ha befunnit sig i just en tidskapsel. Ref 16808, helt i solitt gulguld, tillhör den första generationens Submariner som fick safirglas och kostade i mitten av åttiotalet 75 000 kronor. I dagens pengavärde är det i runda slängar dubbelt så mycket.

En kombination som man inte kan annat än kapitulera inför: superglammigt guldur och fullfjädrad dykklocka. Tidsfördriv gillar!

Försäljningsargument

Pa turistorten dar jag befinner mig vimlar av klockforsaljare. De vill fa mig att kopa Rolex, Breitling eller Armani for 40 euro. Troligen blir det annu billigare om man stannar och forhandlar. Sjalv gillar jag inte fakeklockor, sa jag forsokte komma undan genom att peka pa armen och saga "No thank you, I already have a watch".

Tyvarr visade det sig att gatuforsaljarna hade svar pa tal och nar de papekade att "You can always have one more" maste jag erkanna att jag blev svarslos.

Bra argument.

Japansk Air-King

Hiroshi Fujiwara är känd som innovatör och trendsättare inom det japanska gatumodet och benämns ofta som den japanska Harajuku-kulturens gudfader. Han har en egen Levi´s-linje som kallas Fenom och arbetar som konsult för både Nike och snowboardmärket Burton. Han har givetvis även satt tänderna i några av Rolex modeller. Nedan syns en PVD-behandlad Air-King med rosa inslag på visare och urtavla. Ovärdig, men cool. Möjligheterna att komma över en är minimala.

Mission Earth

När IWC under fjolåret valde att plocka bort den populära ref. 3227-Ingenieuren ur sortimentet blev det mer eller mindre folkstorm bland anhängarna. Modellen ersattes av en något uppdaterad större variant kallad Mission Earth. Personligen tycker jag att den nya Mission Earth-Ingenieuren är riktigt läcker (om än inte riktigt lika snygg som Big Ingenieur). Framförallt gillar jag att den har kronskydd, vilket ger boetten en mer harmonisk form. Att den är några millimeter större än föregångaren ser jag inte som något problem.

Vykort

Valda delar av Tidsfordriv befinner sig pa sydligare breddgrader och halsar hem med foljande actionbild.

Om grundämnet titan i klockor

Förutom att titan låter häftigt och ser snyggt ut finns det flera andra orsaker till att det passar bra som klockmaterial.

Titanet är lika starkt som rostfritt stål men 45 % lättare. En del menar att detta gör klockan för lätt – men det är ett grunt argument. Att en klocka väger mycket utgör inget egensyfte och det finns flera andra, betydligt bättre, indikatorer på en klockas kvalitet än dess vikt.

Vidare har titan en låg termisk ledningsförmåga. Vad innebär det? Jo, även om alla metaller är någorlunda bra ledare av värme så gör t ex stål och guld detta mycket bättre än titan. För dig som klockbärare betyder det att en rumstempererad stålklocka känns kall när den sätts på armen, men inte en titanklocka. På samma vis förhåller det sig med stålklockor och värme; solljuset värmer snabbt upp materialet som kan bli obehagligt att bära. Titanklockan har inte heller detta problem.

Korrosionsbeständighet är en annan av titanets fina klockegenskaper, detta gäller framför allt i saltvatten varför materialet gör sig utmärkt i dykklockor.

Nackdelar då? Nja, titan är betydligt dyrare än rostfritt stål – men det har väl å andra sidan aldrig hindrat någon klocknörd tidigare.

IWC på Youtube: haute horlogerie?

Lagom till alla årskrönikor och tillbakablickar på det gångna decenniet släpps en film där någon har filmat när IWC:s slagskepp: Portuguese Perpetual Calendar (PPC) slår om från 2009 till 2010.

Visst, det funkar, allt byts och formellt är väl kraven uppfyllda för en perpetual calendar. Det är såklart imponerande, men det är inte direkt instantaneous change vi snackar. Återkom när de fixat så klockan slår om på samma sätt som datumet på mina Rolexar.

New vs old

Missa inte John Holbrooks utmärkta jämförande test mellan den nya och gamla tvåtonssubben.

JLC – om boxaren själv får välja

Att klockmärken använder kända idrottare för att marknadsföra sina produkter är inget nytt. Rolex har under flera år haft Roger Federer som sin fanbärare och Omega brukar ofta använda sig av simmaren Michael Phelps i sina annonser. En ganska tydlig trend har dock varit att man riktat in sig på så kallade "överklassporter" som segling, golf, tennis etc.

Det är därför både otippat och lite roligt att superklassiska Jaeger LeCoultre nu använder sig av den gamle tungviktsmästaren i boxning, Lennox Lewis, som sin ambassadör.

Varning för fejkbärare

Tidsfördriv har tidigare skrivit om fejkklockor och de som bär dem. Nu beläggs det som vi alltid har misstänkt: man ska se upp för personer med falska produkter.

Nyförvärv: Oris Meistertaucher

Som en del läsare redan hunnit upptäcka, avslutades klockåret 2009 för min del med ett inköp av en Oris. Valet föll till sist på en Meistertaucher, en 1 000-meters titandykare vars mest utmärkande drag är att det är en regulator – det vill säga att tim-, minut- och sekundvisarna sitter på olika axlar. Jag har sedan tidigare varit inne och nosat på området, och när ett fint exemplar dök upp på eBay slog jag till. I veckan kom FedEx och nu har jag burit klockan några dagar.

Och mina intryck är nästan enbart positiva! Först och främst var jag ganska orolig för storleken. Orisen mäter in på modiga 44 mm, och eftersom jag knappast har skogshuggarhandleder var jag rädd att det hela skulle se uppenbart fånigt ut. Men jag tycker att Orisen klarar sig fint även på mina handleder. Visst, klockan märks och syns kanske något mer än vad jag är van vid, men den är inte vulgär. En avgörande faktor till att klockan kanske uppfattas mindre än vad den är kan vara att den visserligen är 44 mm vid basen av klockan men att den är 42 mm eller ännu mindre om du mäter på vridringen.

Vad gäller kvalitetsintryck och känsla måste jag återigen berömma Orisen. Klockan känns definitivt som en klocka i den högre skolan, den är ett rejält steg upp från Seiko och påminner närmast om en Omega vad gäller finish och känsla i krona, vridring, länk etc.

Urtavlan är riktigt vacker och mycket välarbetad med applicerade index, ett knappt skönjbart men tilltalande vågmönster i kolfiber och datumet diskret mot svart bakgrund vid 6. 
Vidare uppskattar jag Orisen för att den just är en Oris. Orisdykarna har ett helt eget formspråk och känns genast igen. Och det är mer än vad man kan säga om de flesta av de stora drakarna på marknaden. Visst är t ex en Planet Ocan snygg, men den bygger ändå betydligt på det klassiska Submarinerstuk som agerat branchstandard sedan 1950-talet.

Jag menar att Orisdykarnas unika och knubbiga formspråk i sig är en riktig prestation i en klockvärld som i princip bygger på likriktning och konservatism. Flera designgrepp har blivit synonyma med Orisdykarna: den egna no nonsense-lösningen vad gäller infästningen mellan länk och klocka där Oris helt sonika eliminerade konceptet med ändlänkar är ett exempel. Kronan vid kl 4 och det högglanspolerade titanet (när såg du det på en klocka sist?) är två andra.