Många gillar den estetiska kontrasten mellan dyr klocka och enkelt tygband, samtidigt är det bekvämt runt handleden och man kan låtsas att ens lyxklocka egentligen är ett oömt tidsinstrument redo att tjäna bäraren i strid.
Men vän av ordning har alltid irriterat sig på Bond-bandet. I klockkretsar har det varit praxis att beklaga sig över den bristande realismen i det tvåfärgade bandet. Någon med alldeles för mycket fritid har nämligen specialstuderat det beryktade filmklippet ur Goldfinger och kommit fram till att det riktiga Bond-natot minsann inte har två färger utan tre.
Ivrigt påhejad av entusiaster på klockforum runt om i världen bestämde sig det lilla amerikanska företaget Corvus Watch Company att göra slag i saken och tillverka ett riktigt Bond-band.
"After meticulous research and months of development" introducerades så banden till sist i våras och tycks ha blivit en succé. Jag tycker själv att banden är snygga, men det är ett par saker som bör påpekas. Om vi bortser från den uppenbara risken att färgnyanserna som har konstaterats bara är en artefakt, ett resultat av färgblödning från en snart femtio år gammal inspelning, kan man sammanfatta min kritik i följande punkter:
1. James Bond är en uppdiktad figur. Vilket band skådespelaren Sean Connery bar eller inte bar sin klocka på i spelfilmen från 60-talet säger inget mer än just det.
2. Om nu spelfilmsrealism in absurdum är ens mål, varför inte börja med att köpa en Rolex Submariner ref 6538?
3. Varför ser jag inga Bond-bandsentusiaster som bär 16-millimetersvarianten, det givet mest realistiska?
4. Tygbandet från filmen saknar den extra tygflärpen
Men det är ju ganska snyggt, som sagt.