Nyförvärv: Oris Meistertaucher

Som en del läsare redan hunnit upptäcka, avslutades klockåret 2009 för min del med ett inköp av en Oris. Valet föll till sist på en Meistertaucher, en 1 000-meters titandykare vars mest utmärkande drag är att det är en regulator – det vill säga att tim-, minut- och sekundvisarna sitter på olika axlar. Jag har sedan tidigare varit inne och nosat på området, och när ett fint exemplar dök upp på eBay slog jag till. I veckan kom FedEx och nu har jag burit klockan några dagar.

Och mina intryck är nästan enbart positiva! Först och främst var jag ganska orolig för storleken. Orisen mäter in på modiga 44 mm, och eftersom jag knappast har skogshuggarhandleder var jag rädd att det hela skulle se uppenbart fånigt ut. Men jag tycker att Orisen klarar sig fint även på mina handleder. Visst, klockan märks och syns kanske något mer än vad jag är van vid, men den är inte vulgär. En avgörande faktor till att klockan kanske uppfattas mindre än vad den är kan vara att den visserligen är 44 mm vid basen av klockan men att den är 42 mm eller ännu mindre om du mäter på vridringen.

Vad gäller kvalitetsintryck och känsla måste jag återigen berömma Orisen. Klockan känns definitivt som en klocka i den högre skolan, den är ett rejält steg upp från Seiko och påminner närmast om en Omega vad gäller finish och känsla i krona, vridring, länk etc.

Urtavlan är riktigt vacker och mycket välarbetad med applicerade index, ett knappt skönjbart men tilltalande vågmönster i kolfiber och datumet diskret mot svart bakgrund vid 6. 
Vidare uppskattar jag Orisen för att den just är en Oris. Orisdykarna har ett helt eget formspråk och känns genast igen. Och det är mer än vad man kan säga om de flesta av de stora drakarna på marknaden. Visst är t ex en Planet Ocan snygg, men den bygger ändå betydligt på det klassiska Submarinerstuk som agerat branchstandard sedan 1950-talet.

Jag menar att Orisdykarnas unika och knubbiga formspråk i sig är en riktig prestation i en klockvärld som i princip bygger på likriktning och konservatism. Flera designgrepp har blivit synonyma med Orisdykarna: den egna no nonsense-lösningen vad gäller infästningen mellan länk och klocka där Oris helt sonika eliminerade konceptet med ändlänkar är ett exempel. Kronan vid kl 4 och det högglanspolerade titanet (när såg du det på en klocka sist?) är två andra.