Nygammal kombo

Inspirerad av gårdagens wrist shots gjorde jag idag ett eget försök. Dwellern – som inte tycks kunna slita sig från mig – bars idag på ett lilabrunt tygband.

Härliga wrist shots!

Rolexsamlaren Bernhard vet hur man knäpper sköna wrist shots som visar mer än bara urtavlan. Tidsfördriv gillar!

Dagens bild

Seikos designmiss

Nej, svaret till frågan jag ställde på var inte tänkt att vara varken saxad, svart eller blästrad. Tanken var istället att sätta fingret på ett helt obegripligt designval på en annars stabil klocka.

Helt ärligt vet jag inte hur mycket klockan på bilden är. Som jag ser det finns det två* möjliga tolkningar.

1. Klockan är 20:31 och tjugonåt sekunder. Argument som talar för detta är att en sekundvisare oftast indikerar tiden på den långa av sina två ändar.

2. Klockan är 20:31 och femtionåt sekunder. Argument som talar för detta är att lysmassan är placerad på denna ände av sekundvisaren, varför varje avläsning i mörker annars skulle behöva korrigeras -30 sekunder.

Problemet är inte unikt för just SKX007, tvärtom har formgivargänget på Seiko valt den här lösningen på flera av sina dykare. Fortfarande obegripligt. Eller finns det kanske någon rimlig förklaring som har gått Tidsfördriv förbi?

* Hej, lustigkurrar som vill påpeka att klockan minsann lika gärna kan vara 08:31!

Vad är klockan?

Dagens fråga: vad är klockan på Seikon ovan?

Söndagsklocka

Jag vet inte varför men just på söndagar blir jag alltid lite sugen på att bära en stor och vulgoglammig Breitling.

Begäret brukar dock mattas framåt kvällen och lagom till måndagen finns det inte kvar nästan alls.

Daytonan – ett produktionstekniskt redskap

I sin katalog beskriver Rolex sin gulgulds-kosmograf i följande ordalag:

"116528 Oyster Perpetual Cosmograph Daytona,
kronometer i 18 k guld. Oysterlockarmband med Oysterclasp och Easylink. Kalibrerad ring runt urtavlan för beräkning av hastigheter, produktionstider, etc. Inskruvbara tryckknappar.
Vattentät till 100 m. Självuppdragande. Safirglas."

Det är svårt att inte dra lite på smilbanden när man läser stycket om hur den kalibrerade ringen med fördel kan användas för att beräkna produktionstider. Tänk er själva en svensk verkstadschef stå och klocka sina anställda med en guld-Daytona.

För den uppmärksamme läsaren finns det ett fel i inlägget.

Dagens bild

Dröm om bilhandlarklocka

Rolex Day-Date är en skönt glammig modell som enbart erbjuds i ädelmetall. Mest klassisk är den såklart i gulguld, och i hemlighet har jag alltid varit sugen på en. Mycket talar mot ett köp, såklart.

Förrutom det faktum att det då är en Rolex i solitt gulguld (på någon nivå själva definitionen av smaklöshet) har priset alltid varit en avskräckande faktor. Men så hittar jag den här.

En prislapp på under 34 000, vilket makalöst fynd! Visserligen skulle ett köp – i den mån det inte redan skett – direkt få omgivningen att diskutera tvångsvård, men jag kan inte sluta fascineras av klockan. Visst är den härlig!

Såklart kommer det att stanna vid en dröm, tillfällena då en Rolex President är ett trovärdigt alternativ är så försvinnande få.

Samtidigt har jag en bild i huvudet jag inte kan slå bort. Jag ser mig själv gående barfota längs en strand anspråkslöst klädd i upprullade chinos och en lätt urtvättad vit t-shirt. Solen håller på att gå ner och jag funderar på om jag ska ta ett kvällsdopp eller inte. Runt vänsterarmen hänger en löst sittande 1803:a.

En dag, mina vänner, en dag...!

Tidsfördriv säger: köp!

Dagens kombo

Dweller på blått tygband.

Stryktålig lyxklocka?

Alla vet att Rolex framgångsrikt har byggt myten om sig själva som tillverkare av världens bästa klockor.

Hårda, tuffa pjäser som klarar det mesta och därför valdes som klocka av såväl stridade förband, yrkesdykare och revolutionärer.

Men det var väl i ärlighetens namn mest förr? Idag tillverkar väl Rolex främst lyxklockor, med sina vitguldsinfattade index och sina dyra prislappar?

Eller...?

Note to self

Nästa gång jag är på USA:s västkust får jag inte glömma att besöka det här stället.

Egen patina och andras repor

Nog för att jag oftast köper mina klockor "pre-loved", men det är också något speciellt att vara första och enda ägare till en klocka. Den här Sjöö-Sandström Royal Steel Rex bar jag dygnet runt i närmare tio år innan jag började byta klocka som andra byter strumpor.

Och jag vet att varanda märke, varenda repa, har gjorts av mig.

Jag säljer den aldrig.

Dagens bild

Breaking news, första bilden på Haldan!

Många har tvivlat på om den nya Haldan över huvud taget existerar, men nu ska väl belackarna ändå hålla tyst? Det är inte utan stolthet som Tidsfördriv kan publicera den första läckta bilden på Haldas nya, här med sin analoga modul.

Tankar om Panerai

Jag är splittrad till klockmärket Panerai.

Trots att designen onekligen är lyckad och att klockorna framgångsrikt spelar på ett historiskt arv är det alltid ett ord som kommer till mig när jag faktiskt ser en fäst runt någons handled: dörrvakt.

Det går inte att neka till att en Panerai är stor. Men är den för stor? Det beror ju såklart i viss mån på bärarens handled och övriga anatomi men för de flesta av oss är det nog så. En Panerai kräver sin karl; du vill att det ska ut som att du bär din klocka – inte tvärtom.

Samtidigt måste jag erkänna att jag har mjuknat litet på senare tid. Mina favoriter återfinns båda i den så kallade Historic-kollektionen och har det gemensamt att de är 44 mm och har enklast möjliga design.

Min första favorit är PAM 000 Logo, med sin svala design och snygga Panerai-märke. Gör sig extra bra på OEM-gummit eller varför inte ett svart zuluband? Hade helst sett att den var matt istället för putsad, dock.

PAM 176 har en borstad finish i titan och den läckra sandwich-urtavlan. Tyvärr har den display back, något jag alltid har varit allergisk mot. Men grann är den.

Sammanfattningsvis är jag lite sugen på en Panerai, men tvekar rejält på grund av storleken och just nu är det mycket annat som ligger högre upp på listan.

Om Klorin och vridringsinlägg

En del samlare gillar den look som ett blekt vridringsinlägg ger. Klockan ser ut att vara precis så använd som den bör vara.

Men om ens bezel insert inte är ett dugg slitet utan snarare nytt? Vad ska man göra då, förutom att använda klockan flitigt i sådär 30 år? Vissa tycker sig ha funnit en bra genväg genom att på konstgjort vis bleka ringen med diverse kemikalier som Klorin.

Tyvärr missar de en sak. Ett genom tidens tand slitet inlägg tenderar att vara mer slitet i periferin än närmast glaset, helt enkelt eftersom det är ett mer utsatt område.

Mer otäta Rolex

Nu är inte tanken att Tidsfördriv ska nischa sig ytterligare och bara fokusera på vattenläckande guld-Rolexar men...

...den här förtjusande pjäsen för bara 13 000 SEK blir man bra sugen på! Minimalistisk design i skön sjuttiotalsstil, totalt olik det klassiska Oyster-caset. Perfekt som oväntad dressklocka istället för det mer givna val som Omega eller JLC.

Komplett med allt inklusive en fin presentask och dessutom med tuff provenance!

Köp!

(Edit 2009-10-12: nu prissänkt till strax under 11 000 SEK. Köprekommendationen kvarstår!)

Den ultimata lyxstålsportklockan

Gérald Genta har gjort sig ett namn i klockkretsar främst för sina kreationer från 1970-talet. I det här testet låter man två av hans allra vackraste skapelser duellera: Pateks Nautilus och AP:s Royal Oak.

Vilken är den ultimata lyxstålsportklockan?

Definitionen av en WIS

Du vet att du är klocknörd om du blir besviken när du inser att du missat att beundra din klocka när visarna står i den klassiska tio över tio-postitionen.

Tudor Snowflake: köp!

Tudor kan vara ett kul alternativ eller komplement till en Rolex. En Submariner date ref 1680 är dyr men den här kostar drygt 16 000, långt under hälften av priset för den billigaste Rolex-varianten.

Tidsfördriv säger: köp!

Klocka jag saknar: Seiko SKZ211

Jag köpte min Seiko SKZ211 för ungefär ett år sedan och sålde den sex månader senare. Men jag saknar den fortfarande.

SKZ211 kallas för antingen Land Shark, Atlas eller Gadget och är en charmig halvdykare i Seikos glada 5 Sports-serie.

Den var 42 mm, hade skruvad krona (åtminstone den ena, hrm...) och det bland Seikos sportmodeller så vanliga cal 7S36 som urverk.

Med hjälp av ett intrikat samspel mellan solens position på himlavalvet och den vridbara innerringens kompasskala sades klockan även vara förmögen att agera nagivationsinstrument. Av denna funktion märkte jag föga.

Men jag gillade klockan mycket och den tjänade mig bland annat väl under de tuffa förhållanden som råder i en starkt klorerad turistpool på Kanarieöarna. Atlasen är ett givet minne i min hjärnas avdelning för "roliga klockhistorier" sedan den varje frukostbuffé under en chartervecka i vintras agerade utsökt kontrast mot den övriga församlingens (tyska män i 70-årsåldern) nästan unisona val: en Datejust i tvåton.

Vissa kombinationer...

lirar helt enkelt inte.

Djävulens advokat

Låt oss vara ärliga. Man kan prata kvalitetskänsla, heliumventiler, urverksspecifikationer och stolt historia hur mycket man vill. Det som tills avgör, i varje fall för mig, vad för klocka som till sist sitter på vänsterarmen är estetiken. Kalla mig ytlig, men den klocka jag bär avgörs till största delen helt enkelt av hur snygg den är.

Jag älskar min nya Dweller. Designen på ref 16600 är för mig optimal. Jag älskar den kraftiga looken som klockan utrålar. Det må vara få saker som skiljer ut Rolex 40-millimetersklockor från varandra men i varje sådan variabel menar jag att Sea-Dwellern briljerar. Dess proportioner i varje led kompletterar varandra, designen känns självklar. Höjden är något tjockare än på övriga sortimentet, men den är långt ifrån för stor eller känns klossig. (Klossiga klockor ser ut så här.) Urtavlan är något mindre än hos lillebrorsorna 16610 och 14060 – istället är vridringen kraftigare. Skillnaderna är små och det krävs om inte ett tränat så ett åtminstone intresserat öga för att detektera dem.

Kort sagt, Dwellern är en riktigt, riktigt snygg klocka. Men om jag skulle kunna ändra något på klockan som irriterar mig, vad skulle det vara?

* Den stansade Oyster-claspen. Har alltid ogillat greppet att fabulera länkbitar över låset. Dessutom är det så taffligt gjort att ingen normalbegåvad betraktare någonsin skulle få för sig att gå på bluffen.

* Att länken och klockan har putsade ytor på sidorna. Om det inte hade varit för att jag ogillar fulmoddade Rolexar ännu mer hade jag nog varit kandidat för att borsta upp de ytorna. Har inget på en tool watch att göra!

Ingen lång lista men ändå inte helt triviala saker. Vad är det sämsta med läsarnas favoritklocka?

Om dykarklockors känslighet för armledssvett

Tidsfördriv har vid tidigare tillfällen tagit upp hur delar av klocksamlandet medvetet eller omedvetet fjärmar sig från att betrakta bruksklockor som just klockor för användning och istället ser på dem som musieföremål. Klockorna bärs inte på armen, utan förvaras i bankfack och hanteras endast med vita bomullshandskar. De tickar aldrig utan lever ett stillsamt liv där de på sin höjd plockas ut någon gång per år och fotograferas. De är, kort sagt, frimärken.

Synd på så rara ärtor, säger jag. På VRF diskuterades i veckan något som för mig blir essensen av hela problemet. En glasklar vattendelare mellan musievurmarna och bruksfolket.

Så här:

En hängiven samlare och tillika urmakare vid namn Arthur har genom ambitiöst arbete kunnat konstatera att de bland samlare så populära "super dome"-glasen inte håller måttet för en dykarklocka och dess krav på vattentäthet. Det är något med utformningen av den välvda ytan som helt enkelt inte fungerar så bra över tid. Mikrosprickor bildas och fukt tar sig in i klockan och kan påverka både urverk och tavla. (Har du riktig tur kanske din fuktskadade urtavla blir den i samlarkretsar så hett eftertraktade och brunt missfärgade "tropic"-varianten...)

Rolex själva har vetat om det här i decennier, varför de sedan länge inte levererar de kupade glasen på sina dykarklockor. För – kom ihåg! – det är ju i faktiskt i dykarklocksbranchen som Rolex opererar.

Nåväl. Många samlare tycker att de kupolformade glasen är granna och har velat ha kvar dem och därför valt att inte uppgradera till nyare glas när kvalitetsproblemen blev kända. Eftersom det som alltid finns en tillgång/efterfrågan-komponent med i spelet har dessa (vad vattentäthet betraktar) odugliga varianter genom åren kommit att bli ganska värdefulla.

Arthurs inlägg är, som jag läser det, tänkt som en varning: "Era dykarklockor är inte vattentäta ens för svett från handleden! Se till att uppgradera!". Men reaktionen? 

"I'm in search of superdomes for my DRSD and 5513 for the correct period look. Although this won't put me off the search, it will make me more careful in future and always put my vintage-domed watches back into the humidity controlled camera cabinet after use." 

Ridå.